Söndag

borde inte sitta här nu, borde vara i fullgång med att klä på mig och springa till jobbet.. men.. allt blir inte alltid vad man tänkt sig.

Utan att låta allt för.."ni måste tycka synd om mig" så känner jag mig helt.. bruten, krossad ochh ledsen. I minst två veckor nu har ngt vart konstigt, och jag har vart på uselt hurmör. Jag börja ogilla mitt liv, mer och mer.

Det känns som jag sakta sakta förlorar allt jag har.. allt som jag alltid haft. Det är hemskt. jag jag förstår inte hur de blev så.


jag vill inte ha det så här.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: