16, mitt turnummer..
Förut lyckades jag alltid leda allt dåligt som hände till datumet 16. Jag kanske blev sjuk, första snön, prov i skolan eller något annat jobbigt. Annars har jag väl inte riktigt tänkt på det så mycket, inte alls ett så speciellt datum...fram tills 16/2-09

Visst var de något väntat..men ändå spännande. Jag kommer fortfarande ihåg alla känslor från den dagen. Fan va bra det var. Och tiden efter.. fortfarande samma känsla. Älskade känsla. Visst var allt blygt och osäkert.. men å så fint och älskvärt.

Sen är det ju klart att de finns upp och ned gångar, en del större än andra. Och värst blir de ibland utan kommunikation. En liten sak kan bara bli större och större, utan att tänka ut en sak från två håll...fastnar man vid det negatvia och låter det växa. Man försöker hitta temporära lösningar, som sedan även dom blir insnöade.

Det tog slut. Det lilla som legat och vuxit var färdigt, steget togs och det var klart. Det fanns inget längre, bara vatten, tankar och deprression. (möjligt vis lite maginnehåll också)

You don't realise what you have untill its gone.

Underbara dag, glädjen kom tillbaka och en underbar tid väntade, våren var påväg och nya chanser. Men berg-&-dal banan fortsatte, aldrig kan allt vara heeelt bra, huh?
Jobbiga känslor kom upp igen och allt sjönk...Hemska tankar kom tillbaks, men hann den här gången aldrig gå för långt, vagnen han köra upp i precis rätt tid.

Vagnen måste ha gått sönder, den haer stått u uppförsbacken i ett bra tag nu, vilket är hur bra som helst. Ingentig kan vara bättre än vad det är nu, visst konkurerar det lite med den första tiden, men jag tror att som de är nu...tror att det vinner. Allt är bekvämt, säkert, tilliten är hur hög som helst och ja.. helt underbart?

Det är mycket som kan hända på 1 år, och ännu mer på 2.
I två hela år har vi lyckats att hålla ihop, vi har vart med om mycket och om det inte är ett tecken på hur rätt "vi" är så vet jag inte vad. Det gäller att inte ge upp för snabbt, kämpa för det man vill ha och hålla det kvar. Ett förhållande på två år är inget att leka med, det är seriöst. Det är..oförstårligt, dagen som jag ärligt inte trodde skulle bli av, är nu här. Mina känslor växte snabbt, har varat länge och finns ännu.

16, de kommer föralltid vara mitt turnummer.

Adrian Österlund, du är den mest underbara människa jag känner, jag älskar dig!
Grattis på 2 års dagen.