17 Augusti
Hej alla..
Blev ju inte en sådan jätte bra dag i går..men fick iallafall ca 3 timmars sömn.
De ringde vid unfefär 05.15 från sjukhemmat igår morse. De berättade att morfar vad död och att antagligen dött i sömnen. Dom gångerna dom kollade in hos honom var allt lugnt. men sen sista gången vid halv 5 så var han borta.
Vid 6-tiden var vi framme på sjukhemmet och inne hos morfar. Hon såg så fidfull ut, är så tacksam för att han ändå fick dö i sömnen..och inte smärtats av det. Han såg ut att sova och inte ha några bekymmer. För han har alltid vart så nervös och orolig min morfar. Alltid haft den där ångesten. och nu dom sista dagarna har han verkligen vart sjuk. Han led. Så det här måste vart jätte skönt för honom. Har var också alltid så ledsen eftersom han inte hade några vänner kvar. Min morfar var den där Sociala och glada typen som hade massor av vänner. Och sen dog dom än efter än. Nu får han äntligen träffa dom igen.
Vi stannade i ungefär 2 timmar, bara satt där. grät tyst och tänkte tillbaka. Kollade på honom. Mamma stannade men pappa skjutsade hem mig så jag kunde få sova. Hade ju inte lagt mig än när dom ringde. Som jag sa så sov jag i ca 3-4 timmar. Sen gick jag upp och packade ner några saker i min väska. Nanding fyllde 15 igår så jag, hon och hennes mamma åkte en 22 timmars kryssning till Mariehamn och tillbaka. Men innan de träffade jag Lina snabbt i centrum för att få tillbaka en sak som jag glömt i hennes väska. Efter det satt jag och väntade på Adrian i någon timme. Kollade på Harry Potter i Ipoden. När han äntligen kom blev det inte mycket prat. Jag satt mest och grät. När jag kom hem tog jag min väska och Pappa körde hem till Nanding för att plocka upp henne o hennes mamma.
Att vara på båten var inte som de brukat. Inte lika kul..men det var väll mest för allt som hänt. Kunde inte tänka klart. Kännde ingen glädje i något som jag gjorde så allt blev bara...konstigt. Men det var väll kul o så annars.
Men det är verkligen jobbigt när folk..*host* killar... inte kan ta emot ett nej. Vi kunde knappt gå någonstans...Blev förföljda vart vi än var. Inte kul.
Och nu är jag hemma igen då. träffade Adam på perongen också. härligt..
dte var väll allt för mig sålänge, har det bra.
Blev ju inte en sådan jätte bra dag i går..men fick iallafall ca 3 timmars sömn.
De ringde vid unfefär 05.15 från sjukhemmat igår morse. De berättade att morfar vad död och att antagligen dött i sömnen. Dom gångerna dom kollade in hos honom var allt lugnt. men sen sista gången vid halv 5 så var han borta.
Vid 6-tiden var vi framme på sjukhemmet och inne hos morfar. Hon såg så fidfull ut, är så tacksam för att han ändå fick dö i sömnen..och inte smärtats av det. Han såg ut att sova och inte ha några bekymmer. För han har alltid vart så nervös och orolig min morfar. Alltid haft den där ångesten. och nu dom sista dagarna har han verkligen vart sjuk. Han led. Så det här måste vart jätte skönt för honom. Har var också alltid så ledsen eftersom han inte hade några vänner kvar. Min morfar var den där Sociala och glada typen som hade massor av vänner. Och sen dog dom än efter än. Nu får han äntligen träffa dom igen.
Vi stannade i ungefär 2 timmar, bara satt där. grät tyst och tänkte tillbaka. Kollade på honom. Mamma stannade men pappa skjutsade hem mig så jag kunde få sova. Hade ju inte lagt mig än när dom ringde. Som jag sa så sov jag i ca 3-4 timmar. Sen gick jag upp och packade ner några saker i min väska. Nanding fyllde 15 igår så jag, hon och hennes mamma åkte en 22 timmars kryssning till Mariehamn och tillbaka. Men innan de träffade jag Lina snabbt i centrum för att få tillbaka en sak som jag glömt i hennes väska. Efter det satt jag och väntade på Adrian i någon timme. Kollade på Harry Potter i Ipoden. När han äntligen kom blev det inte mycket prat. Jag satt mest och grät. När jag kom hem tog jag min väska och Pappa körde hem till Nanding för att plocka upp henne o hennes mamma.
Att vara på båten var inte som de brukat. Inte lika kul..men det var väll mest för allt som hänt. Kunde inte tänka klart. Kännde ingen glädje i något som jag gjorde så allt blev bara...konstigt. Men det var väll kul o så annars.
Men det är verkligen jobbigt när folk..*host* killar... inte kan ta emot ett nej. Vi kunde knappt gå någonstans...Blev förföljda vart vi än var. Inte kul.
Och nu är jag hemma igen då. träffade Adam på perongen också. härligt..
dte var väll allt för mig sålänge, har det bra.