Adrian o Bella, Bella och Adrian. Det är så lätt. Det är så rätt!

Nu har det snart gått två år. Och jag ska inte säga att det har vart lätt. Det har nog vart allt annat än lätt. Men vi har klarat oss. Jag trodde verkligen att det var kört ett tag. Och att de alltid kommer ha sina spår kvar. Och visst, det har de smått haft. Men just nu känns allt så.. bra. Bättre än vad det någonsin vart. (Om man inte räknar med de 3-4 första månaderna) Det gäller att kämpa, och det kommer jag alltid att göra. Jag vet att det är lätt att ge upp. Men det är inte alltid värt det.

Adrian, jag älskar dig otroligt mycket. Efter allt som hänt är vi starkare än någonsin. Om något skulle hända kommer jag inte ge upp, jag gav inte upp förra gången och kommer absolut inte göra det igen, jag kommer kämpa för oss. Ingen har förändrat mitt liv på samma sätt som du, inte ens lika mycket. Du och jag, så är det och så ska det va. Du är helt undebar. Vet inte vad jag skulle göra utan dig.

Jag tror på oss ♥